Många aktörer bidrar till att genomföra folkhälsopolitiken

Nedan beskriver vi övergripande vilka aktörer som verkar på olika nivåer och deras ansvarsområden. Vi ger också exempel på verksamheter som är relevanta för folkhälsan.

Översikt på vem som gör vad (jpg)

Nationell nivå

För att nå det övergripande målet för folkhälsopolitiken, en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation, krävs insatser inom många områden och av flera aktörer. Vissa av områdena ligger till stor del inom folkhälsopolitikens eget mandat och budget, till exempel arbetet med frågor om alkohol, narkotika, dopning, tobak, spel och hiv/aids. Andra centrala politiska områden är exempelvis utbildning, arbetsmarknad, arbetsliv, demokrati och bostäder. Kopplingen till hälso- och sjukvårdspolitiken är förstås också stark.

Folkhälsopolitiken är alltså tvärsektoriell, vilket tydliggörs av de åtta sektorsövergripande målområdena:

Folkhälsopolitikens målområden

  1. Det tidigare livets villkor
  2. Kunskaper, kompetenser och utbildning
  3. Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö
  4. Inkomster och försörjningsmöjligheter
  5. Boende och närmiljö
  6. Levnadsvanor
  7. Kontroll, inflytande och delaktighet
  8. En jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård

Regeringen

För att förverkliga sin politik utformar regeringen förslag om statens budget i en budgetproposition. Där redovisas hur statens utgifter ska fördelas mellan olika verksamheter och hur stora inkomsterna väntas bli. Förslagen lämnas till riksdagen som två gånger per år beslutar om budgeten. Statens budget består av 27 utgiftsområden, som alla rymmer ett eller flera områden. Folkhälsopolitiken ligger under utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Eftersom folkhälsopolitiken är sektorsövergripande redovisas folkhälsorelevanta insatser även inom andra utgiftsområden. Regeringen fastställer mål, uppgifter och resursfördelning för myndigheternas verksamhet, men får inte påverka hur myndigheterna tillämpar lagar eller fattar beslut i enskilda fall.

Riksdagen: Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Socialdepartementet

Socialdepartementet ansvarar för frågor som rör människors välfärd, vilket inkluderar folkhälsopolitiken. För att genomföra folkhälsopolitiken utfärdar Socialdepartementet övergripande regleringsbrev, instruktioner och specifika regeringsuppdrag till myndigheter. Ibland används också nationella strategier, nationella samordnare och nationella handlingsplaner och/program.

Myndigheter med koppling till folkhälsopolitiken

För att nå det folkhälsopolitiska målet krävs insatser inom många områden och av många aktörer. Vissa av områdena ligger inom folkhälsopolitikens egna mandat och budget, till exempel frågor om alkohol, narkotika, dopning, tobak, spel och hiv/aids. Det behövs dock insatser inom flera andra områden, till exempel social omsorg, utbildning, arbetsmarknad, arbetsliv, demokrati, bostäder och hälso- och sjukvård. Dessa sakfrågor hanteras huvudsakligen av andra myndigheter.

Förutom Folkhälsomyndigheten är det alltså många andra myndigheter som har ansvar för frågor som rör det breda folkhälsoområdet. Detta synliggörs också i bilden nedan, som visar vilka myndigheter som är relevanta utifrån de åtta målområdena.

Bild. Illustration av myndigheter av relevans för olika målområden.

Målområdesillustrationen bestående av de åtta blombladen. För varje blomblad anges de myndigheter som ses ha särskild betydelse för folkhälsoarbetet uppdelat per målområde. Under blomman återges även ett antal myndigheter med tvärsektoriella uppdrag som anses ha betydelse för samtliga målområden.

Som framgår av figuren har flera myndigheter betydelse för mer än ett av folkhälsans åtta målområden. De tvärsektoriella myndigheterna är relevanta för samtliga målområden. Denna illustration kan användas av alla som vill få överblick över de aktörer på nationell nivå som är särskilt relevanta för att nå det övergripande folkhälsopolitiska målet. Den kan också användas för att tydliggöra inom vilka områden som myndigheterna och andra aktörer kan behöva samarbeta.

Detta kan du läsa mer om i rapporten:

På väg mot en god och jämlik hälsa – en struktur för det statliga folkhälsoarbetet.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen är en nationell myndighet, men eftersom de 21 länsstyrelserna huvudsakligen verkar på regional nivå beskrivs de under rubriken Regional och lokal nivå nedan. Även de 21 smittskyddsenheterna är en nationell myndighet som bedriver verksamhet på regional nivå. Detta beskrivs också närmare under Regional och lokal nivå.

Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten har ett nationellt ansvar för folkhälsofrågor. Vår uppgift är att främja en god och jämlik hälsa, förebygga sjukdomar och skador samt verka för ett effektivt smittskydd och skydda befolkningen från olika former av hälsohot. Särskild vikt ska vi fästa vid de grupper som löper störst risk att drabbas av ohälsa. Arbetet baseras på Folkhälsomyndighetens instruktion och regleringsbrev samt på specifika regeringsuppdrag. I arbetet ingår att ta fram och sprida statistik och kunskapsstöd, bedriva verksamhet utifrån skyddslagstiftningar, fördela statsbidrag för förebyggande arbete samt stödja folkhälsoarbete på lokal och regional nivå. Vi har också ett övergripande ansvar för skydd mot smittsamma sjukdomar, beredskapsplanering inför utbrott av smittsamma sjukdomar, beredskapslager av smittskyddsläkemedel, vaccinationer, samt samordning av det nationella arbetet med antibiotikaresistens och vårdhygien.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsens uppdrag är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Verksamheten rör hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I uppdraget ingår att ta fram föreskrifter, kunskapsstöd och statistik, göra uppföljningar och utvärderingar, stödja utvecklingen av e-hälsa, utfärda yrkeslegitimationer, dela ut statsbidrag och samordna hälso- och sjukvårdens insatser vid allvarliga händelser.

Regional och lokal nivå

Länsstyrelsen

Sverige är indelat i 21 län som alla har en länsstyrelse. Länsstyrelsen är en statlig samordnande myndighet, en servicemyndighet och en överklagandeinstans som också har tillsynsansvar.

Länsstyrelsen ska se till att de nationella mål som regeringen beslutat om genomförs på regional nivå. Uppdraget är att bidra till att de nationella målen kan nås i respektive län, med hänsyn till de förhållanden som råder där. Länsstyrelserna är därmed en länk mellan den statliga och den kommunala nivån. Varje länsstyrelse ska därmed verka för att det nationella folkhälsomålet uppnås genom arbete med bland annat regional tillväxt, samhällsplanering, friluftsliv och krishantering.

Länsstyrelsen hanterar också specifika uppdrag inom frågor om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel, brottsprevention, mäns våld mot kvinnor, mänskliga rättigheter och integration.

Smittskyddsenheterna

De 21 smittskyddsenheterna bedriver det operativa smittskyddsarbetet i regionerna. Smittskyddsenheterna följer smittskyddsläget i regionen, ger stöd och råd till regionens hälso- och sjukvård och till allmänheten om hur de kan skydda sig mot smitta, samt ansvarar för det regionala smittspårningsarbetet i enlighet med smittskyddslagen.

Folkhälsomyndigheten samordnar arbetet i landet samt följer upp smittskyddsläget nationellt.

Regioner

Det finns 21 regioner i Sverige. Deras roll är främst att ansvara för hälso- och sjukvård, tandvård för barn och unga, kollektivtrafik samt regional utveckling. Det senare innebär att skapa förutsättningar för en utveckling som leder till en hållbar tillväxt i alla delar av länet. Regionerna arbetar också med att utveckla frågor om kultur, turism, utbildning och folkhälsa i länen. Exempelvis är regionerna huvudmän eller uppdragsgivare för regionala kulturinstitutioner och de fördelar statliga medel i linje med de regionala kulturplanerna.

Folkhälsofrågorna organiseras på olika sätt i regionerna men genomförs oftast inom regionens ansvar för hälso- och sjukvård och regional utveckling. Folkhälsofrågorna kan också vara placerade i en stabsfunktion eller annan övergripande förvaltning under regionstyrelsen.

Eftersom folkhälsofrågorna är tvärsektoriella placeras ofta uppdragen på strategisk nivå. Till exempel handlar det om att regelbundet följa upp hälsans bestämningsfaktorer och folkhälsans utveckling. Det kan också syfta till att integrera folkhälsofrågorna i organisationens verksamhet genom att synliggöra frågorna i mål, budget och uppföljning och visa hur de kan bidra till att uppfylla kärnverksamhetens mål. Inte sällan är regionen ett stöd för länets kommuner, och har ofta rollen att samla, samordna och driva gemensamma utvecklingsprocesser utifrån aktuell forskning och folkhälsoläget.

I regionen finns också ett mer patient- och befolkningsnära folkhälsoarbete, till exempel genom att hälso- och sjukvården ska stödja patienter att förändra ohälsosamma levnadsvanor, som riskbruk av alkohol, tobaksbruk, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet. Regionerna ansvarar också för barn- och mödrahälsovården som båda har uttalade hälsofrämjande perspektiv och drivs på lokal nivå. Dessutom driver regionerna ungdomsmottagningar och arbetar aktivt mer frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa.

Kommuner

Mycket av ansvaret för folkhälsoarbetet ligger hos kommunerna, som ansvarar för grundläggande och lokal samhällsservice. Hit hör förskola, skola, skolhälsovård, socialtjänst, bostäder, bibliotek, räddningstjänst och omsorg om äldre och funktionsnedsatta. Kommunerna har också ansvar för samhällsplanering samt miljö- och hälsoskydd. Till frivilliga uppgifter för kommunerna räknas fritid och kultur, energi, sysselsättning och näringslivsutveckling.

Det finns 290 kommuner i Sverige.

Verksamheter som drivs i samverkan

Ungdomsmottagningarna arbetar med fysisk, psykisk, social och sexuell hälsa för unga. De erbjuder stöd kring frågor om hälsa, kroppen, relationer, sex och preventivmedel, samt stöd till unga som behöver någon att prata med. På många ungdomsmottagningar arbetar både barnmorska, läkare och kurator eller psykolog. Ungdomsmottagningar kan ha olika huvudmän – ibland ansvarar en kommun eller en region och ibland kan de ha ett gemensamt ansvar.

Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar

Familjecentraler erbjuder hälsofrämjande, förebyggande och stödjande aktiviteter riktade till barn och föräldrar. Många familjecentraler innehåller både mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst. Det betyder ett nära samarbete mellan olika aktörer och huvudmän i både kommuner och regioner.

Föreningen för familjecentralers främjande (FFFF)

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är en medlems- och arbetsgivarorganisation där alla kommuner och regioner är medlemmar. SKR stödjer kommunernas och regionernas hälsofrämjande och förebyggande arbete, bland annat genom att underlätta och öka samverkan mellan kommuner och regioner och andra aktörer. SKR och regeringen samarbetar inom områden som båda parter har identifierat som särskilt viktiga för den fortsatta utvecklingen av hälsa, vård och omsorg i kommuner och regioner.

Delat ansvar är en utgångspunkt för regional samverkan. Bredden av politikområden och aktörer av betydelse för folkhälsa förutsätter samverkan och samordning nationell, regional och lokal nivå. På regional nivå kan en förbättrad samordning leda till att invånarna får ut mesta möjliga av de samlade resurserna från länets aktörer. Samordning kan också identifiera både dubbelarbete och utvecklingsbehov. Tillsammans kan länets aktörer prioritera och ta beslut av relevans för folkhälsoarbetet samt säkerställa genomförande och uppföljning av insatser för en god och jämlik hälsa.

Övriga aktörer

Civilsamhälle

Många idéburna organisationer erbjuder aktiviteter med fokus på folkhälsa. Exempelvis gör idrottsrörelsen ett viktigt arbete med att främja fysisk aktivitet och andra goda levnadsvanor för alla åldrar, inte minst för de unga. Idrottsrörelsen deltar bland annat i arbetet med fysisk aktivitet på recept, integrationsprojekt och aktiviteter riktade till barn i skolan. Även kultursektorn och friluftslivsorganisationerna erbjuder aktiviteter av betydelse för folkhälsan.

Vissa folkhögskolor och bildningsförbund har utbildningar inom folkhälsa. Brukarorganisationer kan lyfta perspektiv som är viktiga för sina medlemmar, och är därför viktiga som opinionsbildare.

Näringslivet

Näringslivet har också en viktig roll för folkhälsan, framför allt genom att erbjuda arbetstillfällen, men också inom boende, närmiljö och samhällsplanering, samt genom att delar av offentligt finansierad välfärd och utbildning bedrivs i privat regi. Näringslivet representeras inom företagshälsovård, skola, vård och omsorg samt företag som bedriver annan hälsofrämjande verksamhet, till exempel gym.

Samverkan mellan sektorerna behövs

För att nå det övergripande målet för folkhälsopolitiken krävs insatser från de flesta sektorer i samhället – det offentliga, näringslivet och folkrörelserna. Samverkan mellan offentliga, privata och ideella aktörer ökar möjligheterna att synliggöra olika gruppers behov och utveckla bättre metoder för att främja hälsa inom fler arenor.