Film: Övervikt och fetma

Övervikt och fetma innebär en ökad risk att drabbas av ohälsa och är en av de främsta orsakerna till sjukdomsbördan och förtida död i Sverige. Övervikt är ett tillstånd som kan öka risken att utveckla fetma. Fetma är en kronisk sjukdom som ofta kräver långsiktig behandling och uppföljning. Övervikt och fetma ökar risken för typ 2-diabetes, cancer och hjärt-kärlsjukdom, men även social stigmatisering och dess konsekvenser. För barn och unga med övervikt och fetma är risken stor att övervikt och fetma kvarstår i vuxen ålder, men också att det påverkar den fysiska och psykiska hälsan. För gravida kvinnor innebär övervikt och fetma, förutom en risk för deras hälsa, även ökad risk för graviditets- och förlossningskomplikationer och negativ påverkan på barnet.

De största riskfaktorerna för sjukdomsbörda

Ohälsan relaterad till övervikt och fetma påverkar individer och samhället. Övervikt och fetma ökar i stort sett i alla åldrar och en stor del av orsaken finns att hämta i vår miljö. Som samhället är utformat riskerar fler att få övervikt och fetma. Det finns även tydliga skillnader i förekomsten av övervikt och fetma i olika grupper och var i landet man bor. Övervikt och fetma har alltså betydelse för den ojämlika hälsan.

Livsmiljö som främjar övervikt och fetma

För att bromsa utvecklingen av övervikt och fetma krävs ett långsiktigt förebyggande arbete på lokal, regional och nationell nivå. Arbetet behöver bedrivas av ett flertal aktörer och sektorer i samhället; allt från förskola, skola och arbetsliv till hälso- och sjukvården, transportsektorn, livsmedelsindustrin och det civila samhället.

Insatser för att bromsa ökningen av övervikt och fetma hos barn

Bild 1. Utvecklingen av övervikt och fetma bland vuxna och barn sedan början på 2000-talet med prognostisering till 2030.

Övervikt och fetma fortsätter att öka

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor" och Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten.

Barn

Andelen med övervikt och fetma har ökat bland 11–15-åriga skolbarn i Sverige. Det har skett mer än en fördubbling av andelen med övervikt eller fetma mellan läsåren 1989/90 och 2017/18. Under samma period har andelen med fetma femdubblats, från 0,8 till 4 procent. Efter läsåret 2009/10 var det en kraftig ökning av andelen med fetma och utvecklingen var sämre för pojkar än för flickor.

Övervikt och fetma bland skolbarn 11–15 år fortsätter öka

Bild 2. Andel (procent) 11–15-åriga skolbarn med övervikt och fetma fördelat på kön, under perioden 1989/1990–2017/2018.

Övervikt och fetma hos äldre skobarn

Källa: Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten.

I FolkhälsoStudio kan du själv dela upp statistiken på olika sätt samt ta fram tabeller och grafer. Till exempel kan du jämföra olika klassificeringssystem för viktstatus (IOTF och WHO).

Bland barn i åldrarna 6–9 år ökade andelen med övervikt eller fetma från cirka 18 procent läsåret 2015/16, till 21 procent läsåret 2018/19. Ökningen bestod främst i en förändring av förekomsten av fetma, från cirka 4 till 6 procent. Jämfört med läsåret 2015/16 var risken för fetma närmare 40 procent högre läsåret 2018/19.

Ungdomar

Andelen med övervikt och fetma bland ungdomar i gymnasieåldern (16–19 år) har ökat sedan början på 1980-talet. Bland killar ses en dubblering av andelen med övervikt mellan 1980/81 och 2018/19, medan tjejer verkar ha haft en kraftigare ökning enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB). Under perioden 2004 och 2020 har även 16–19-åringar ingått i undersökningen Hälsa på lika villkor (HLV). Data från de olika undersökningarna följer varandra relativt väl, men förekomsten varierar en del mellan enskilda år och det är därför viktigt att kontinuerligt följa utvecklingen. Båda undersökningarna använder självrapporterade uppgifter på längd och vikt, men har olika referenser för att definiera förekomsten av övervikt och fetma. SCB:s data är också viktad för att vara representativ för målgruppen, medan HLV är deskriptiv data.

Bild 3. Andel (procent) 16–19-åriga ungdomar som har övervikt eller fetma fördelat på kön. ULF 1908/1981–2018/2019, HLV 2004–2020.

Linjediagram som visar utvecklingen av övervikt och fetma hos tjejer och killar 16-19 år i två olika undersökningar. Övervikt och fetma ökar över tid i båda undersökningarna. Övervikt och fetma har fördubblats från 1980/81 till 2020.

Källa: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC), Statistiska Centralbyrån, WHO:s definition av övervikt och fetma för vuxna. Hälsa på lika villkor (HLV), Folkhälsomyndigheten, WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år.

Gravida

Förekomsten av övervikt eller fetma hos gravida vid inskrivningen vid mödrahälsovården ökade, från 25 procent 1992 till 43 procent 2019. Förekomsten av övervikt ökade med 8 procentenheter över hela perioden, men mellan 2000 och 2014 var den relativt oförändrad för att sedan öka igen. För fetma däremot ses närmast en tredubbling av andelen under tidsperioden, från 6 procent till 16 procent, det vill säga en ökning med 10 procentenheter.

Socialstyrelsen: Statistik om graviditeter, förlossningar och nyfödda

Bild 4. Andel (procent) gravida med övervikt och fetma under perioden 1992–2019.

Linjediagram som visar utvecklingen av övervikt och fetma hos gravida från 1992 till 2019. Övervikt och fetma ökar över tid. Förekomsten av övervikt ökade från 19,4 procent 1992 till 27,2 procent 2019 medan fetma ökade från 6,0 procent till 15,7 procent under samma period.

Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas för graviditeter, förlossningar och nyfödda.

Vuxna

Under perioden 2006 till 2020 hade andelen vuxna mellan 16–84 år med antingen övervikt eller fetma ökat från 46 procent till 52 procent. Störst ökning av övervikt och fetma under perioden skedde bland 45–64-åringar och de yngsta (16–29 år), vars andel av övervikt eller fetma ökade från 22 procent 2006 till 29 procent 2020. Bland övriga åldersgrupper ökade andelen med 3–8 procentenheter.

Diagram 1. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på ålder, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten.

Andelen med fetma har tredubblats sedan 1980-talet, vilket betyder att över en miljon vuxna i dag har fetma. Andelen har ökat från 11 procent till 16 procent mellan 2004 och 2018, medan andelen med övervikt och undervikt varit i det närmaste oförändrat. Däremot har andelen med normalvikt minskat. Detta betyder att fler individer blivit tyngre och vi har fått en påfyllnad i högre viktkategorier.

Bild 5. Andel i befolkningen med undervikt, normalvikt, övervikt och fetma (1 prick motsvarar 1 person per 100 personer i befolkningen i åldern 16–84 år).

Bild som visar andel med undervikt, normalvikt och övervikt fetma

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten.

Samhällsekonomiska kostnader

Baserat på att drygt en miljon i åldern 16–84 år har en vikt som klassas som fetma, skattas den totala årliga kostnaden för fetma till 70 miljarder kronor. Fetma får negativa konsekvenser både för individen och för samhället. Konsekvenserna består bland annat av försämrad livskvalitet, sjukdomar och förkortad livslängd, samt förlorad produktion. En prognos från Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi från 2018 visar att kostnaderna för fetma kan öka med 17 miljarder kronor fram till 2030. Prognosen baseras på en fetmautveckling i samma takt som under åren 2004–2016, för åldersgruppen 25 år och äldre (scenario 1). En långsammare ökning i andelen med fetma skulle ge en merkostnad på 10 miljarder år 2030 (scenario 2). Ett scenario där fetmautveckling avstannar helt ger ändå något ökade kostnader fram till år 2030 (scenario 3). Beräkningarna inkluderar kostnader inom hälso- och sjukvården samt kostnader för förlorad produktion, vilket är den enskilt största samhällsekonomiska kostnaden för fetma. Konsekvenser och kostnader för fetma bärs därför främst av individen och samhället i stort och i mindre utsträckning av hälso- och sjukvården.

Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet

Bild 6. Prognos över utvecklingen av kostnader relaterad till fetma i Sverige, miljarder kronor.

Bild som visar kostnader för fetma fortsätter att öka

Källa: Andersson E, Welin K-O & Steen Carlsson K. Kostnader för fetma i Sverige idag och år 2030. IHE Rapport 2018:3, IHE: Lund

Hur vi beräknar övervikt och fetma

Det finns olika sätt att mäta viktstatus på. Vi använder BMI (Body Mass Index) som uttrycker förhållandet mellan vikt och längd. BMI beräknas genom att kroppsvikten (kg) divideras med kroppslängden i kvadrat (m2). Undervikt innebär ett BMI under 18,5, normalvikt 18,5–24,9, övervikt 25,0–29,9 och fetma 30 eller högre.

För barn finns flera olika klassificeringssystem. De resultat som redovisas på den här sidan baseras på iso-BMI enligt IOTF (International Obesity Task Force) där hänsyn tas till ålder och kön för att definiera övervikt och fetma.

Läs mer om klassificeringssystem i publikationen nedan.

Att mäta övervikt och fetma bland barn.

Läs mer